När jag anmälde mig i början av året, hade jag inte en aning om vad sticksymposium var för något, men kurserna verkade intressanta och en veckas stickande var lockande. Att det sedan skulle vara 140 deltagare från nio länder var inget jag visste då... Jag kom till Härnösand en solig och varm julikväll och blev inkvarterad i ett rum på folkhögskolan där vi både bodde, åt och hade kurser. Av kvinnan jag delade rum med, som varit på flera symposier tidigare, fick jag veta mer om vad ett sticksymposium är. Bakom symposierna står Gavstrik, den nordiska stickföreningen med säte i Danmark, och i år även hemslöjdskonsulenterna i Västernorrlands och Gävleborgs län. Tidigare hade man haft symposier i alla nordiska länder samt Estland och Japan. Syftet är att samla nordbor med stickning som gemensamt intresse för utbyte av stickerfarenheter, sticktraditioner och för att bilda nordiska sticknätverk.
Ganska snart så förstod jag att jag var nybörjare på det här med sticksymposier. Många hade varit på flera innan och det var kära återseenden. När vi kom så fick vi var sin namnskylt och även om det kändes lite konstigt till en början så förstod jag snart varför. Man kommer inte ihåg vad människor heter, man kommer ihåg vad de stickar på. Jag gjorde också misstaget att inte ha med mig en stickning till första frukosten. Här stickades det där det gavs tillfälle, det stickades och skrattades. Det stickades under föreläsningar, under middagar, på rasterna, på bussen, ja överallt. Det stickades och stickades och då vädret var underbart så satt vi ute till sent på kvällarna och de norrländska kvällarna är ju långa och ljusa. Det som var mest fantastiskt var alla möten med fina och trevliga människor, som alla har en sak gemensam - stickningen. Stickningen bygger över alla språkbarriärer. Under ett surr av skandinaviska och engelska så lärde jag känna flera människor som jag inte kommer ihåg vad de heter, inte vet vad de jobbar med, men jag kommer ihåg vad de stickade och jag kommer ihåg deras skratt.
Temat för årets vecka var Hälsinglands stickade dräkttröjor, färgning av stickgarner och tryck på stickat. Vi fick ta del av detta genom både intressanta föreläsningar och kurser. Vi fick bl.a. kunskap och inspiration om hälsingetröjorna, om att använda färger i stickat och om knypplingen i Hälsningland. Man kunde lära sig, både gamla tekniker som Märta Stinas bundna stickteknik och mer moderna som Vivian Höxbros dominoteknik. Mer om dessa kommer snart...
Jag åkte upp med några pågående stickningar (en lång bussresa kräver sina stickningar) och återvände hem en vecka senare med fler startade stickningar och massor med nya idéer och inspiration. Har du möjlighet att åka nästa år så går sticksymposiumet 2011 till Färöarna. Och får du lika roligt som jag hade, så kommer du inte att ångra dig.
aW.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar